imariasogon.blogg.se

Har fått ett jobbigt tryck över bröstet som gör det svårt att andas. Känner mig väldigt svag och har värk i öron och muskler.

Dag tre. Första dagen utan cortison. Känner mig fortfarande ganska pigg. Har tagit en uppfriskande promenix i höstsolen och njutit av luften. Fick ngn slags allergi/hetta i ansiktet igårkväll innan läggdags men den har lagt sig lite. Nu läser jag en god bok som min goa faster skickat på posten.

Här ligger jag och kan inte sova. En bieffekt av cortisonet. Jag mår fortfarande bra men kroppen är trött medans hjärnan är superspeedad. Känns som om jag är en fånge i min trötta kropp. Weird!

Idag börjar det...... Den första av sex behandlingar skall pumpas in i min ven. M håller mig sällskap och peppar mig. Jag ska ha på mig isvantar som gör jätteont. Detta ska skydda naglar och hud. Cytostatikan jag får är hämtat från idegransbarr. Timmen innan tar jag 16 tabletter kortison och en tablett mot magkatarr.

Sätta in Picc-linen. Gick mkt bättre än förväntat. M stod bredvid och kollade så att allt gick rätt till :)

Yihaaa....... Mot Göteborg och Lotta! Oj vad roligt vi ska ha! Shopping och party all night long står på to-do-listan.

17.15 datormografi. Fick en lätt allergisk reaktion av kontrasten. Kom hem 20.30. M var med mig hela tiden.

Tack och lov för vänner! Det är de som drar upp mig när jag faller tillbaks i hålet. Min underbara M som alltid finns där, som följer med mig på allt jag nu måste genomlida. M som får mig att skratta, som ger mig hopp, som säger de rätta sakerna, som är en fantastisk VÄN. Sedan är det de vännerna som inte bor nära mig. De som skickar sms som peppar, som muntrar upp mig med roliga minnen, som ska ordna en firarfest när jag blir frisk. Som älskar mig på avstånd 😊. Idag har jag en bra dag. Jag dansar till Incubus "The Warmth" och tycker att det är härligt att leva!

Varit hos onkologiläkaren idag. Det var ett bra besök. Hon informerade om den kommande behandlingen och skrev ut en massa mediciner som ska tas mot biverkningarna. Tänk att jag som knappt tagit två panodil vid feber, nu ska proppa i mig gifter, massor av kortison, tabletter mot illamående och magkatarr m.m. m.m. Där kan man snacka om ödets ironi.

Sitter på nuklearmedicinska avdelningen och ska få en liten mängd radioaktiv kontrastlösning in i armvecket. Sedan får jag gå hem och komma tillbaka kl 13 igen. Då blir det dags för skelettröntgen. Blir så där jobbigt nervös igen.

Igår var jag hos sjukgymnasten. Det var ett stärkande besök och hon tänjde på såret och berättade om lymfödem. Jag har fått s.k lymfsträngar i armhålan och i överarmen som tar emot när jag rör mig, men med god träning ska de nog försvinna så småningom. Nu har jag syster yster med en levnadsglad tvååring boendes här och det lockar fram många skratt. Det är skönt.

Måndag. Denna helg har min kära bror med barn bott hos oss. Vi har varit på dop och födelsedagskalas och umgåtts med Goa släkten men ÄNDÅ är jag så jobbigt deppig! Jag blir bara tröttare och tröttare och det INNAN jag börjat med cellgifterna! Det här går inte för sig! Dags att sätta på Ian Brown och dansa. Dansa fram endorfinerna och bli så där härligt euforisk. Dansa mig svett och lycklig(i den mån det går dessa dagar) och dansa fram kämpen i mig som tryckts ner.

Tredje dagen med huvudvärk. Jag har tryckts ner en bit igen. Förra veckan tyckte jag att jag kände mig relativt positiv men nu känns allt så tungt igen. Jag har cancer! Jag har fått den där otäcka sjukdomen som man hört så mkt om men som ändå känts så avlägsen. Nu är mitt högra bröst och min högra lymfsäck borta och ärret läker på bra. Det fysiska ärret alltså. Det psykiska ärret är det värre med. Jag är så fruktansvärt rädd! Rädd för att dö, rädd för att det har spridit sig, rädd för att behandlingen inte ska hjälpa, rädd för att tappa håret( jag VET att det växer ut men ändå), rädd för att brytas ner, rädd för ALLTING!

Vilken tur att man har en sådan underbar släkt! Idag kom tre av mina fastrar. Jag fick lätta på trycket och gråta ut och sedan städade de hela nedervåningen. Jag har fastnat i en deppighet som gör mig helt orkeslös. Hur ska vi fixa detta när vardagen knappt gick ihop innan?

En tung dag. Vaknade med huvudvärk. Sjukhusbesöken har den inverkan på mig nuförtiden. Igår fick jag reda på att jag hade den aggressivaste tumören 3/3 och att den inte var hormonell. Jag hade två stycken i mitt högra bröst men endast två av tio lymfor var angripna. Detta innebär att det blir cytostatika och strålning men inte antikroppsbehandling eller hormontabletter.